Vem skulle jag annars gå till?

Krig, svält, mord, terror, sjukdom, olyckor och naturkatastrofer. Listan på allt lidande som finns på vår jord kan göras alldeles för lång. Det känns som om det blir värre och värre. Sedan är det även så att vi tar emot oändligt mer information om dessa tragiska nyheter jämfört med vad mormor och morfar samt farmor och farfar gjorde.
Det kan tyckas vara för mycket att ens andas om att Gud är god när man ser ut över världen. Många människor som i denna stund är hårt drabbade har svårt att se Guds godhet.
Min mammas farmor förlorade fem av sex söner medan hon själv ännu var i livet. Min pappas familj drabbades också de hårt när två av pappas syskon vid olika tillfällen omkom i trafikolyckor. Vem skulle ha svårt att förstå min mammas farmor samt min farmor och farfar om de i den stunden hade svårt att tro på att Gud finns och dessutom är god?
Är materiellt välstånd bara av godo? Vi klarar oss en tid på karriär, pengar och intressen. Men förr eller senare kommer vi i en situation där detta inte längre bär oss. Då du eller jag är ensam ute i öknen och ropar och hoppas att någon ska höra oss. Vem ska vi då gå till?
Jag tror att jag måste försonas med att alla varför inte får svar under jordelivet. Läser jag om Gud i Bibeln så ser jag att han tål alla sorters känslor som jag har. Han förstår. En dag ska allt bli bara bra. Men här på jorden ser jag hans och mina fotspår bredvid varandra. Under vissa sträckor syns bara spår från ett par fötter. Först tror jag att det är mina egna. Gud lät mig tydligen promenera ensam när det blåste som mest. Men så ser jag, det är ju inte mina spår. Just då orkade jag inte gå själv och då bar han mig.
Många har genom åren ställt sig den fråga som de samtidigt också svarat på. Det är väl beprövat av min mammas farmor, min farmor och farfar samt många många andra. Jag får gå till Jesus. Vem skulle jag annars gå till?