Natten då det till synes omöjliga blev möjligt

Gud borde verkligen vara besviken på mänskligheten. I tidernas begynnelse hade han tänkt på allt, han hade fixat ett överflöd av allt som behövdes för att människan skulle kunna njuta av livet i ett paradis på jorden. Hur visade människan sin tacksamhet för allt detta? Jo, genom att omgående vända Gud ryggen och därefter har det fortsatt på den inslagna vägen. I våra dagar lever vi i en "upplyst" värld. Var har det gamla budskapet om Gud sin plats i dagens värld?

År, decennier och sekel har passerat sedan människan för första gången vände sin skapare ryggen. Hur orkar Gud ha tålamod med oss? Han, som genom årtusendena sökt förnyad kontakt med varje människa, men så ofta blivit avvisad. Varför njuter han inte bara av sitt paradis och slutar att bry sig om oss människor som ändå inte verkar ha någon plats för honom i våra liv?

Det finns flera bibelberättelser som väl illustrerar vad det handlar om. Om ett av 100 får gått vilse lämnar han de 99 för att leta efter ett enda. Kärlek. Guds kärlek till var och en av oss är så stor att vi aldrig kan finna ord nog till att kunna beskriva den. Han ser oss inte som ett kollektiv, han har en personlig omsorg för var och en av oss.

Min mammas farmor miste fem av sina sex barn innan hon själv lämnade jordelivet. Hur kunde hon tro att det finns en god Gud? Men hon fann ingen annan lösning än att hålla sig till Jesus, till vem skulle hon annars gå i sin bottenlösa sorg och förtvivlan? Hon lämnade sitt jordiska liv med fem obesvarade frågor om varför. Jordelivet är oerhört orättvist. Det min mammas farmor hade att sätta sin tillit till var löftena om att Jesus alltid skulle vara vid hennes sida samt tryggheten i tron på en framtida värld där alla tårar ska torkas bort.

Vi firar jul för att minnas startskottet till Guds "operation rädda mänskligheten". Han älskar varje människa så mycket att han omöjligt kan lämna oss åt vårt öde. Vi är fria att säga ja eller bortse från honom, men han ville ge det chansen. Jesus kom till jorden för ta bort världens synd, vilket fullbordades på Golgata kors. Till sist och syvende är det vår enda räddning, att böja våra knän inför Jesus. Vi kan klara oss ett tag utan honom, så länge vi lever ett gott liv här på jorden och skjuter undan tankarna på att jordelivet inte varar för evigt.

Julevangeliet kan behandlas som en vacker saga man ska läsa " bara för att det är en tradition på julen". Men i själva verket innehåller det en grund att bygga hela sin tillvaro på. Det finns hopp, mitt i en orättvis värld med mycket elände. Herren själv föddes till människa under enkla förhållanden. Herren har spillt ut mjölken vid matbordet, gått till skolan samt arbetat för att få lön. Herren själv har varit ledsen och orolig. Herren vet hur det är att vara människa, han förstår när ingen annan förstår.

Jesus har lovat att alltid gå med oss, genom toppar och dalar på den här jorden. Tänk, vilken trygghet att få lita på det löftet. Och paradisvärlden, som han tänkte skulle råda redan här på jorden, den får vi njuta av i den himmelska världen. För alltid. En obeskrivligt vacker värld med total harmoni, det finns inte en resekatalog som kan presentera något som är ens i närheten av det som Gud vill ge oss alla. Vi kan inte ens ana hur underbart det kommer att bli.