Han är ljus och inget mörker finns i honom, självklart vill jag vara nära honom.

Gud är ljus och inget mörker finns i honom. De orden finns att läsa om i Första Johannesbrevets första kapitel. Han är bara ljus, allt sedan tidernas begynnelse, i dag och i all framtid.
Själv har jag lätt för att fastna i allting annat som hör den här världen till och kanske är det likadant med dig. Att leva i en relation med Jesus innebär inte att leva världsfrånvänd. Tvärtom, hjärtat i himlen och fötterna på jorden, som någon sa.
Hösten är här och det blir allt mörkare. Charmigt och kusligt, vi ser det på så olika sätt beroende på vem vi är och hur vi mår. Men visst finns det mycket i vår tid som känns kusligt och skrämmande. Kanske det är så att mänskligheten skapar en värld som blir allt mindre optimal att leva i. Det räcker att gå ut i naturens stillhet en stund för att inse det, tycker jag. Harmonin som känns i stillheten och lugnet. Guds vackra skapelse är rogivande och berättar om honom själv utan att behöva använda ett enda ord.
Vad kan vara viktigare för mig än att ha blicken fäst på honom som är ljus? Ingenting. Det är i hans närhet som jag på riktigt kan säga att "det är hopp om livet". Det hoppet består inte i min egen förträfflighet som människa. Jag vet ju så väl att det bästa jag kan göra när jag tar mig an dagen som är i dag är att söka mig in i hans närhet och låta honom gå vid min sida. Det är äkta trygghet och verklig frihet.