Frid med Gud - jag tror att det är det absolut finaste man kan få vara med om

Jag ser fram emot att snart börja läsa en ny bok. Ja, ny är den ju inte men den är välläst och har getts ut i ny utgåva. Boken heter "Frid med Gud" och är skriven av den världsberömde, och ganska nyligen vid 99 års ålder bortgångne, amerikanske evangelisten Billy Graham.

Titeln tror jag väcker liv i en längtan som vi bär på. Vad är frid med Gud? Handlar det om att ha fler plus än minusposter på sitt "goda gärningar-konto" så att den där sura och vresiga gubben med vitt skägg uppe på något moln blir på någorlunda gott humör den dag det blir dags att möta honom?

Exakt hur dyr bil eller stort hus behövs för att en förnöjsamhet som varar ska infinna sig? Eller är det bara så enkelt att ingenting i den här världen kan ge oss total inre frid som varar?

Guds ord talar om för oss människor att vi kan ha en relation med Jesus som fyller de innersta behov ingenting annat kan fylla. Alla vi som känner att vi saknar något här i livet kanske inte ska missa chansen att testa om vi är skapade till att fungera som allra bäst i en relation med Gud. Så länge vi inte har den kanske det där inre tomrummet gör sig påmint nu och då.

Det handlar om kärlek. Kärleken med stort K. Guds kärlek till oss gavs på ett kors för 2 000 år sedan och det är lika aktuellt nu även om åren har gått sedan dess. Gud älskar oss människor så mycket att han låter oss bestämma själva. Med andra ord, det är upp till var och en av oss om vi vill gensvara på hans kärleksförklaring.

Gudsfruktan låter som något i stil med den arga farbrorn på molnet. Men det handlar inte om att vi ska gå omkring och vara rädda för Gud. Han är inte farlig utan han älskar dig och mig mer än någon annan gör. Men det är han som är Gud och vi som är människor. Ödmjukheten om vem som är värd min uppmärksamhet och tillbedjan ger mig en frid som är överlägsen all annan frid. Och dessutom varar den i all evighet. Vi har all anledning att vara vid gott mod.