Det finns bara en frälsare och han är inte politiker

Vi som i dessa dagar får gå och rösta har all anledning att känna glädje och tacksamhet. Att delta i valet tycker jag är både förmån och plikt.
Dessa rader är inga rader om vilket regeringsalternativ jag personligen föredrar eller vilket parti jag röstar på. Mitt syfte är inte att delta i någon politisk debatt men däremot har jag en del tankar om svensk politik på 2000-talets andra decennium.
Sveriges riksdag i dag präglas av sju partier som helst låtsas som om det regnar så fort namnet på det åttonde folkvalda riksdagspartiet kommer på tal. Är det så man ska jobba i ett demokratiskt valt folkstyre? Jag förundras. Decemberöverenskommelsen, hette något som kom till efter förra valet. Tron på de politiker man valt måste ha fått sig en rejäl törn då man med all rätt ska kunna förvänta sig att den man röstat på och gett mandat ska bedriva opposition, inte rulla ut röda mattan till Rosenbad åt det andra regeringsalternativet. Det gäller ju oavsett vilket av våra två regeringsalternativ som vunnit valet.
Sverige i dag är så präglat av politisk korrekthet att man lätt känner sig olustig. Du får ha vilken åsikt du vill, bara din åsikt är den rätta.
Många människor i vårt samhälle lever i ett utanförskap som plågar svårt. Man har tappat tilltron till den etablerade världen. Jag är helt övertygad om att den ledsamma verkligheten visar sig i de opinionssiffror vi nås av i dessa dagar.
Min önskan är att göra en neutral liten betraktelse av läget i svensk politik i dag. Om man önskar att det folkliga stödet till ett av riksdagens åtta partier ska minska. Då använder man ett bemötande som är otänkbart att acceptera på varje svensk arbetsplats och skola där man ska behandla varandra enligt god värdegrund. Men i politiken väljer man en annan väg. Har man lyckats bra genom att frysa ut det oönskade partiet som är ett av de tre största enligt väljarna? Opinionsundersökningarna visar att de sju partiernas taktik är extremt misslyckad när det åttonde partiet bara växt under de senaste åren.
Var finns självrannsakan? Kanske bättre att börja lyssna på väljarna och slipa på den egna politiken och retoriken? Visa respekt för väljarnas val och jobba efter de mandat som tilldelats vart och ett av partierna. Stå för de respektive grundvärderingar man tror på och jobba med de olika sakfrågorna utifrån en orubbad respekt för valresultatet. Om en majoritet av väljarna gett ett tydligt mandat i en stor fråga så spelar det väl ingen roll vilka partier som står bakom överenskommelsen. Se till att förtjäna de röster man efterfrågar genom att ta ansvar för Sverige i stället för att vara i sandlådan och leka sju mot en.
Låt oss prata om politiskt engagerade människor som medmänniskor. Det finns så mycket politikerförakt vilket är oerhört ledsamt. Det finns en tendens i vårt samhälle där vi utan eftertanke placerar människor i olika fack. Varje människa är unik och värdefull. Lägg din röst på det parti och den politiker du känner förtroende för utifrån ditt perspektiv. Och om du tror på bönens makt, be om visdom för dem som styr vårt land.
Politiker är människor, inga frälsare. Den ende frälsaren som finns heter Jesus och det är han som kan göra den stora skillnaden såväl individuellt som ur samhällsperspektivet. Hur det blir med den saken är upp till var och en av oss då han är en gentleman som väntar på att bli insläppt men han tränger sig aldrig på om hans närvaro inte är önskad.